När Lugn blir en Bristvara

Hur påverkas du av konflikt och osäkerhet?

Jag vet… på många sätt. Både i ditt fysiska liv och hur du mår på djupet. Vad kommer att hända? Hur kommer min familj att påverkas, kommer det att nå Sverige? Slås ekonomin sönder, blir lidandet i Europa övermäktigt? Det som hägrar på horisonten är osynligt och det gör det mer påfrestande. Först Covid, nu det här…

Det här inlägget hjälper dig. Det visar två friheter och ett verktyg – båda kommer göra stor skillnad för din livskvalitet NU.

Först – se om du kan göra åtskillnad mellan din mentala plattform och din fysiska kropp. Din mentala plattform analyserar, tar in information och bedömer. Det är den som läser i nyheterna och alarmeras; bygger gradvis en försiktighet och rädsla, spänner sig och sörjer utvecklingen, mobiliseras och förskansar sig, till och med fördömer och projicerar sin osäkerhet som hat. Allt det gör den helt rätt i – det är dess uppgift och naturliga roll!

Din mentala arena gör vad den är avsedd att göra. Bara se det. Utifrån dess premisser och överblick så är det helt självklart att reagera med övertygande perspektiv och allvarliga åsikter. Ge din mentala plattform ditt stöd. Ge den uppskattning och en varm klapp på axeln. Den ska generera oro och osäkra tankar och den lyckas bra med sin roll. Du ska inte ta ifrån den sin roll och du ska inte försöka mildra något – du ska bara ge ditt hjärtliga stöd och din uppskattning för hur den fungerar. Då kommer din mentala plattform att få trygghet i sin roll och följden blir att den harmoniseras. Om du i stället försöker förändra och stoppa dess uttryck så spär du på infektionen i ditt eget inre. Då delar du upp dig själv i två halvor och börjar ett inre krig mellan vad en del av dig signalerar och vad en annan del av dig vill ha. Splittringen mellan mental plattform och identitet är oerhört jobbig och kostsam för dig. Det är kärnan av allt mänskligt lidande. Var vänlig i stället.

Nu har du börjat vara vänlig och stödja dina tankar som signalerar oro – du står på deras sida och ger dom uppmuntran. Kanske berättar du för dom att du hör dom och att de kan ta det lugnt ibland. Bra, ni är ett team som börjar stå varandra nära! 

Nu – hitta din kropp. Du vet, den tysta delen av ditt informationsflöde. Den del som håller anspänning och oro, kanske sorg eller frustration. Den del som är så påtaglig att du helst inte vill ha den ibland. Den delen av dig är väldigt bra på att berätta för dig hur du behöver känna kring sånt som händer i världen. När tankarna inte längre gör kroppen orolig i onödan så kan kroppen berätta för dig vad som är ett verkligt hot och vad som ligger så långt bort att det inte är skäl att oroa sig för. Det mesta ligger alltid så långt bort att kroppen är lugn. Det är mest tankar och löpsedlar som gör kroppen spänd.

Hur börjar du då? Jo konstigt nog, låt din kropp vara anspänd och orolig. Låt den få vara obekväm av tankar eller av annat. Ge den tillstånd att kännas svår och energifattig, rädd och desperat. Bara ge den tillfälle att faktiskt få ge uttryck för vad den har i sig. Precis som du skulle ge ett barn eller en partner uppmärksamhet att ventilera en anspänning. Ge dig själv rätten att få vara rädd, hopplös och nedslagen. Låt det vibrera ut i kroppen, greppa bröstkorgen, magen, halsen. Skälva i mellangärdet och sänka dig. Våga sjunka med känslan. Var så stor och så mäktig att du tillåter resan ned. Varför? Jo, för att du är så stor och mäktig – att agera rollen är att agera i enlighet med hur din verkliga omfattning ser ut. Om du håller emot för att du inte tror att du klarar att vara rädd och obekväm fullt ut så har du köpt en osanning om dig själv; du har köpt bilden av en begränsad förmåga. Verkligheten av dig är helt annorlunda, du är den som kan tillåta kroppen att göra ont och vara i uppror. Så fundamental är din innersta identitet. Var trogen den!

Du har ökat friheten för dina tankar och för din kropp. Nu rör sig dina tankar mer fritt, vad de än säger och projicerar om framtiden. Nu rör sig också din kropp mer obegränsat, även om den hyser rädsla och olust. Det är en mycket bra början. 

Gör nu så här: öka graden av obehag lite, lite grann. Hitta den värsta känslan i kroppen och andas från dess centrum. Andas upp oron och eskalera den lite försiktigt, som om dina näsborrar befann sig i centrum av känslan. Låt hela din kropp få påverkas av den ökade intensiteten. Skratta åt hur obekvämt det är med mer rädsla – inte mindre, och åt hur galet det är att öka obehaget. Märk samtidigt att du konstigt nog blir bättre, mer bekväm med det läget. Du blir bättre på att ha känslan, inte att bli av med den. Du blir fri att ha känslan, inte fri från den. Det är en förmåga som gör dig rikare än en miljon kronor. Du blir fri att kunna leva med vad du än påverkas av och behöver inte kämpa för ett annat tillstånd – en oerhörd skatt för en människa.

Härifrån kan du nyktert se på allt som händer och kanske till och med förvånas på ett positivt sätt. Vårt samhälle kanske kommer att må bättre av att få ett visst tryck på sig. Ofta fungerar inte en civilisation som bäst under högkonjunktur. Det krävs utmaningar för att alla ska ta sitt vett till fånga och visa mod, beslutsamhet och sammanhållning. Kanske kommer allas personliga utmaningar att föra oss närmare familj och vänner. Sånt vet man inte, men vad du nu vet är att den mentala plattformen ofta döljer det fina när den försöker alarmera och få din uppmärksamhet. Nu har den din uppmärksamhet och kan visa dig allt, inte enbart hoten. Din kropp som får känna det svåra ner på djupet blir mer avslappnad. Ibland kan den mitt under dagen plötsligt lysa upp och kännas genuint glad. Varför? Jo, för att du gett den hela sitt spektrum, du har gjort den fri.

Så använd världsläget och de mörka molnen till att öppna ditt inre. Det är mycket lättare än man tror. Allt väntar på din tillåtelse att få vara som det är. Kämpandets tid är förbi. Ta hem allt som sker i dig och ge det ditt stöd. Bli vän med ingredienserna i dig – de har bara dig att vara vän med. De ser till dig för att få vänskap. Ge de din värme och omvårdnad, särskilt det som sänder smärtsamma signaler och framtidsvisioner. Smärtan är dina verkliga skatter.